Trevlig helg allihopa

När jag var ung och ute för å svänga mina olurviga spiror då hände det alltid en massa knas och kuligheter.

Börjar kännas rätt länge sen nu.

Vaknar upp och har svårt att andas

Sätter mig blixtsnabbt upp i sängen och börjar hyperventilera. Klarvaken på en hundradels sekund.

Mardrömmen var tack gode Gud inte på riktigt..

Eller är det som så att riktigheten är en mardröm?

Granskande blickar, gör ju mitt bästa, räcker ändå sällan till…

Har fallit tillbaka i riktigt sorgesamma tidigaresortens destruktiva självförstörelsevanor.

En del av mig är ju på ett vis lite på gång medans den andra sidan tar tystnaden, ignorerandet och obryddheten från ett visst sorts håll så himla hårt. Herregud här försöker man kontakta, få sig ett svar, nån form av besked men möts då av… Noll och ingenting.

Lägstanivådagarna jag tar ut för tillfället är förstås egentligen såklart helt fel men vad ska jag göra då?

Grinar, svär, knyter näven, försöker och faller.. Vippskyltsjäveln där som jag brukat likna mej med lite då och då genom åren den fjädrar sig inte upp igen med samma kraft så som den tidigare gjort. Är den (ja) utsliten och behöver lagas?

Har bokat in ett viktigt möte. Inte bara vanlig-viktigt utan rent utav livs-viktigt. Känns det som ty.. Även fast jag under livet samlat på mig en rätt gedigen själaverktygslåda så kommer jag ändå för bövelen inte i uppkomna situationer på vilket verktyg som passar bäst eller hur-nu-igen-det-var DET fungerade…

Som sagt att trycka undan känslor, vifta bort livsupplevelser, lägga lock efter lock på, bita samman, tuta på, köra vidare, svälja undan, bortprioritera tårar som vill ut, bära runt på och ta hand om även andras skit när man redan knäat under av sin egna är INTE att rekommendera..

Tillslut sprängs man inifrån.

Förr, innan älskade barnen fanns då pyste jag ur mig betydligt oftare. Numer måste jag hålla samman, fixa, dona och ordna.

Är det för lite energi jag har inom mig för att räcka till hela vägen eller är det besvikelsen över att jag uppenbarligen ytterligare en gång till rent yrkesmässigt motvilligt blitt placerad på en pottkant..

Ingen aning, offerkoftan känns ibland hopknäppt med varannan rad hullingar bakpå ryggen och varannan låsta hårt åtdragna buntband.

Att rycka upp sig, ta sig samman, fortsätta bita ihop är inte så BARA när spysmaken gjort sig hemmastadd i munnen på en.

Ett ynka liv har vi på oss.. På oss att göra något bra och bestående. Varför äts jag upp inifrån?

Jag må se glad ut på utsidan ibland men inombords pågår ett krig på liv och död där jag själv utgör båda motståndarsidorna.

Längtar efter skivan här…

Minns såväl när Mazarinskivan kom och va jag spelade den då.. Nu är en ny pågång. Vet inte vad det är men blir så sommarglad av Gessles röst.

Var ju för typ tusen år sen nu men då den där ”Jaaaag går och fiiiiskar” kom så jobbade jag på en Statoilmack någonstans i Stockholms södra förorter. Jag var nyförälskade i en gangsterkille och livet var spännande som bara den. Hade inte just den snubben kommit i just min väg så hade min livskarta varit väldigt annorlunda ritad.

Brukar tänka på det ibland att även om man mitt uppe i vissa stunder i livet känner det som att livet är tufft och gör ont så, tja det tuffar sig ju vidare ändå och hips vips befinner man sig i en helt annan miljö med helt andra människor runtikring sig.

Vissa dom hittar sitt livs kärlek himla tidigt och fastnar sig sen kvar medans andra virvlar kring och provar sig fram lite mer. Vad är rätt och vad är fel? Hur gjorde folks föräldrar? Gör barnen likadant?

Kan man utläsa mönster?

Att det blir som det blir finns det nog nån form av tanke med. Är det slumpen eller ödet? Kan vi själva styra eller är det på nåt vis redan förutbestämt?

Jag är kanske inte helt nöjd med allt just nu men i det stora hela är jag enormt tacksam. Herregud ett liv utan mina små underbara dockprinsessor hade ju inte alls varit såhär intressant och fyllt av gränslös kärlek.

Hade ja hellre velat haft pojkar? ABSOLUT INTE! Okej hade jag blivit mamma till små sådana hade jag såklart varit jättetacksam för det också och troligtvis satt dom på hockeyskola och sen bakat bullar på löpande band för å kunna servera andra föräldrar invid rinken.

Minns ju hur jag som ung drömde om å få bli just en ”Hockeymorsa” men nu känns det helt perfekt att få ha två små töser istället.

Hur svävade jag mig iväg till detta kan man ju undra? När jag skulle skriva om Gessles kommande som jag längtar såå efter..

Vad tycker ni? Han snor ju så det dånar om det av sig själv men det är visst lite på modet har jag förstått för det gjorde banne mig även han gammelfarbrorn Ove där i mellon senast, han korvkastaren ni vet;)

Linsluse-Cigg

For mig iväg ut på en liten utflykt tidigare idag. Stannade upp invid Mälaren nånstans där jag ville frysa kvar en bild av utsikten. Precis när jag tryckte av viftade min rare vän förbi bildrutan med sin cigghållande hand. Haha

Tur jag tog en bild till för utsikten här hade man ju gärna haft från sitt köksfönster..

Läste ni om Birros skillsmässotavla och hur den hamnade i Alex Schulmans ägo?

Jag tror inte den sprider kring alltför positiva energier om jag skriver så..

Ni har väl kanske hört det där om att ens liv har en tendens att bli likt det man har uppsatt på sina väggar.. Stämmer detta in på dig?

Brutna löften

Hade nåt viktigt inplanerat imorgonbitti…

Tidigt skulle vi pallrat iväg och fixa med en sak.

Ett glas champagne och en öl… där på jobbet hans (som han först lovade att det skulle stanna vid) blev till massa annat promilleflytande…

Jag gjorde mig till och lagade fläskfilé med norrbottensmagisk pepparsås och broccoli/potatisbakelser med gyllene osttäcke uppepå.

Tror ni han kom hem och åt tillsammans med oss…

Känner mig så frustrerat less och besviken. Fy va trist att hela morgondagen kommer försvinna bort i ingenting.. Blåää nu då jag hade planerat nåt tokviktigt.

Fattar inte varför han bara skiter i det vi har bestämt..

Mitt livs första LCHF bakverk

Nej nej för tusan är inte alls som så att jag börjat hålla nån himla diet heller.. Däremot så råkade jag hamna på ett spontant litet trevligt enlaresortens 50-årskalas minsann där det bjöds på cider, kärleksmums och denna ljuvliga cheesecake.

Eftersom jag skulle iväg på når eget för en gångs skull så fick pappan hämta på föris och sen ha hand om utfodring, blöjbyte och dubbelnattning av barnen.

Hade visst gått bra!

Nu om en pyttestund ska jag upp och iväg igen. På en kurs.

Håll tummarna.

Kram

1017 år senare

Plötsligt när jag är ute och går en sväng ser jag i periferin lite uppe åt höger en informationstavla jag aldrig sett innan. Stegar mig Några kliv uppåt där och ser att det handlar om en hällristning gjord år 1000…

Gissar på att vi är många som helt missat denna. Otroligt att den funnits just här på denna plats så himla galet länge.. Undrar så vem det var som ristade in denna minnesruna. Hur lång tid tog det? När runan var klar ställde bygdens boende till med nån sorts festlighet då?

Drar med fingret i stenens fåror och undrar stilla för mig själv hur många andra som gjort likadant..

Uttrycket ”vad spelar det för roll om tusen år” gav mig plötsligt en liten tankeställare..

Frågan som väcks inuti mig där jag står är vilket är det coolaste runbuskapet som någonsin har hittats?

Stirrar nytt, men gammalt tak.

Klockan är precis innan 8 och först fattar jag inte var tusan jag befinner mej. Ser min småläbbiga intressanta SAN Fransisco tavla och det lätt småknottriga putsade gästrumskällartaket. Detta tak är kritvitt om man släcker den guldvarmskeniga mysbelysnings-skeppsinspirerade-lampan här intill på pallen mellan sängarna.

Men yeack på bilden här ser det ju nästan lika nikotingult ut som hela min lägenhet såg ut i Sumpan då jag flyttade in i den 1996.. Såhär nu låååångt i efterhand fattar då inte jag varför jag inte krävde ommålning av hyresvärden istället för att ta den kostnaden själv.. Fast å andra sidan fick jag färgen gratis och hjälp med jobbet tror bara jag betalade rollers, täcktejp och penslar… Börjar va rätt länge sen nu men minns att hyran där länge länge låg på 2321 kr i månaden, har hört ryktas att den nu är mer än tre gånger så hög. Hua blä blä nä då bor jag ju hellre här i huset fast det kostar ju betydligt mer med alla kringruntkostnader såsom försäkring, larm, vatten, sophämtning å gudvetvadalltnuär.

Inne här står två sängar, min gamla 120cm:are från just Sumpantiden och barnens pappas 80cm’s som han hade då vi träffades. Tokigt nog trängdes jag och 2-åringen i denna Sjuuukt smala rackare medan 4-åriga gullskruttan fläker ut sig rejält i den betydligt större..

Var egentligen hon och pappa som skulle leka expeditionsäventyr och gå nerför trappen och här kinesa i varsin binge, det bestämde dom 2 tillsammans igår morse (lördag) sen gick hon och laddade, längtade och verkligen med förväntanspirr fulla magen tyckte det skulle bli vrååålspännande. Otroligt nog har vi aldrig, nån av oss provsovit därnere. Farmor, farbror, farfar, kusiner, kompisar och ja, rätt många andra har sussat här men inte vi, förrens nu.

Igårkväll då, jo vi käka i oss fantastisk köttfärssås och spagetti, kolla på festivalen och sen röjde barna på en rejäl stund innan tänderna bidde rengjorda och toabestyren avklarade. Sen.. När det så borde va dags för papputen att infria sitt löfte nä men då, då, hade han dels druckit några glas vin sen fastnat framför nån film han prompt skulle se så…

När sen då dotras underläpp börjapå å darra och ögonen tåras av besvikelsen då snörpte det till rejält i hjärttrakten på mig. Ty plötsligt mindes jag min egen barndom och många gånger när dom vuxna höll på och lovade en massa hit och dit som sen inte blev av..

Sagt och gjort tog jag 2-åringen under armen ihop med 3 favoritnallar sen fick storasyster gå först nerför trappen (för hon är störst o kom först) hihi viiiktigt det där. Sen vi direkt efter. Va spännande som bara den för dom små och vi låg lääänge och pratade om änglar och troll och tomten och prinsessor, regnbågar, magi och glasfabriker.

Nu under tiden jag skrivit dessa ord till er så har Lillbus klättrat bort eller ”simmat över” till sin systeryster för att istället ”åka på hennes båt”

Nä nu ska vi potträna..

Kram fina ni o trevlig söndag.

Förresten tyckte ni det var rätt låt som vann igår? Jag gillade ju mest Jon Henrik men tyvärr nådde han inte hela vägen..

Aj lavv Stiiiina Wollter

Såg ni Lets Dance igår? Alltså..

Okej Tilde är väl rar å så men känns det inte lite småtrist att 4:an ska hålla på med samma ena i alla sina program hela hela tiden..

Kunde dom inte släppa in lite nya nunor ibland?!? Trist med samma ena överallt..

David var spelivinkig som vanligt, juryns mörka kvinna är ju vansinnigt stilig på nå vis, Ann såg ut att ha hittat sig en karl som gillar iordningställa frukostbrickor och Tony känns exakt som alltid.

Dansarna då.. Få se.. Stordotra min höll på å skratta ihjäl sig åt Johannes Brosts glittertunika men gudsis vilken pingla han fick till danspartner!!!

Sen han innan, Jehovas eller Messias eller va äre komikerkillen med mörkrösten heter nuigen, han va rätt trist å kolla på, trodde han va yngre och utan barn men se sicken okoll man har ibland.

Himla synd att Torsten inte va med men Jesper är kanske enklare att styra för ljuvliga energiknippet Malin. Hon är ju bara sååå härlig!

Radio, skådespelerskan Ellen där kändes snygg men rätt färglöst tråkig och slamsugare omogen med rapande å nä, hon va inget för mig.

Sen charmknutten Samir va ju jätteduktig, men det brukar ungtupparna ju va. Tänker på tidigare säsongers Måns Z, Oscar och Benjamin för å nämna några..

Vilka var det mer då.. Anja hmm hon såg jag aldrig för jag råka visst nicka till just då men ärligt, hade det inte vart fräsigt på nå vis om hon dansat med en brud.. Med tanke på hennes civilstatus och så.

Sen Arga-snickar-Anders tja han såg väl småstilig ut för ovanlighetens skull i sina mörka kläder och sitt lockiga hår både ostyrigt och stajlat på samma gång. Vem var det mer? Jo boxarbruden va väl okej, hon å hennes övertagande partner kändes himla långa på nåt vis men det va kanske vinkeln på kameran som lurades.
Allra starkast lysande stjärnan var dock i både mina och många andras ögon var: tadaa.. Trumvirveeeel ((((()))) : magiska urkraftsfenomenet Stina Wollter!!

Herreguuuuud vilken ball fräsig klok tokig och fullständigt mångbegåvad kvinna.

När hon i inslaget där precis innan självs dansen berättade om att den viktigaste dansen dansar hon ofta med sin demenssjuka mamma alltså nä men då brast nån blommig kärleksrusig våg i hjärtat på mig.. Den vågen skvalpar på fortfarande…

Har ni sett hennes instagramkonto? Heeeelt outstanding!! Googlade precis hennes namn och hittade massa spännande intervjuer och artiklar och ju mer jag tar in av det hon genom åren har kläckt ur sig desto säkrare blir jag på min åsikt. Måååå hon vinna hela alltihopat!! Skitesamma hur hon dansar, tror iofs hon kommer leverera fenomenalt hela vägen, men för att hon är den hon ÄR eller åtminstone verkar vara!!

Hon påminner otroligt mycket om en av mina närmsta värdefullaste vänner!! Sen är ett av Stinas syskon ihop med en annan av dom här i livet mitt som jag skattar otroligt högt. Är den kompisens sambo bara liiiite lik syrran sin så fattar jag att vederbörande befinner sig i sjunde himlen numer ;) tänk vad livet kan kullerbytta till det å bli.

Gud ändå vad jag hoppas hoppas HOPPAS att just Stina tar hem hela tjottabaletten.

Vem håller du där på?

Tillägg: Glömde visst Dominika som likt Anja såg rejält nerbantad ut. Vad tycker jag då om hennes dansinstruktörer? Tja, inte vinner hon iaf..

Veckar min panna..

Nyvakna tröttmössan jag såg det första jag gjorde vid telefonigångkickandet en intressant rubrik och klickade mig vidare. Barnstoltest. Intressant värre.. Bara det att jag min åsna tänkte bilbarnstol av nån snurrig anledning.

Var vanliga barn-äta-mat-stolar..

Nu sitter ju vår minsting iofs inte längre i sin utan hon vill som oss andra sitta på en vanlig stol men innan så hade vi den klassiska från Ikea ni vet, fast inte vanligast-vit utan röd i sin kulör.. Denna som ni ser på bilden nedan.

Testet i fråga är säkert seriöst utfört men.. Samtidigt känns det ju allt annat än seriöst på nåt vis då man läser hur sjukt många minuter testpersonerna i snitt behövde på sig för att montera denna…

Alltså det är fyra långa ben som man om man vänt dom åt rätt håll med plupparna nedåt så är det bara att man trycker in i plastsotsens undre hörnor. Då låter det klick sen tar man nästa å nästa å nästa Boom är man klar. 15 minuter?!?!? Max två skulle jag vilja säga.. Okej ska säkerhetsbandet pillas i och kartongen öppnas å plasten runt om rivas av så en minut till men absolut Max 5.. Eller på sin höjd 10 men f.e.m.t.o.n. Inte en chans…