Maginnehållsutsläpp

Husets yngsta kaskadkräktes ner hela halva sängen. Tvättmaskinen fick jobba!

Ringde föris o förklarade läget att jag håller båda småbrudarna hemma och att vi därmed får fortsätta vår förskoleinskolningstning till veckan igen..

Typiskt!

Tycker så nedrans synd om henne då hon ju inte förstår riktigt vad som händer..

Själv servar jag, byter blöjor på löpande band, tvättar vidare och torkar spyor.

Luktar dundergott härhemma just nu *not*

Må nu vi andra klara oss från detta elände.

Håll tummarna för det..

Kram

Visst är det på dette vise..

Minstingen trilla på dumma halkiga israckaren. Tjong. Hon slog i pannan lite där på sidan och jisses va hon då grät.. Tröstade bäst jag förmådde samtidigt som jag försökte skynda på oss alla tre mot föris.. Hann bara dit och in så kom fräken farandes med orden ”det är bara och vända om och gå hem igen, på direkten”

Jag min åsna trodde det uppstått kräkcirkus eller nåt då dom dagen innan hade skrivit på tavlan att kräksjuka förekommer. Feltänkt av mig -såklart.

Jag skulle gå direkt och Lillan lämnas över. Hann knappt krama hejdå eller säga ”kommer snart, ses om en stund, mamma hänger kvar sjalen här, hämtar den och dej sen”

Hua.. Som hon grät och skrek.. Stackarn.. Dröjde mig kvar i tamburen cirka 10 min tills gråten verkade ha tystnat.

Då kom en annan mamma som har flera barn där men istället för å visa förståelse börja hon typ korsförhöra mig om jobb och så. Jag Gud ändå vad jag har å fixa med nu..

Må det lösa sig på alla plan nu här jättesnart förhoppningsvis.

Håll tummarna..

Antingen oroar jag mig och känner mig ledsen, rädd och misslyckat nedstämd eller så kullerbyttarjagrunt och tänker bra positiva sunda tankar!

Typ: vilken tur att fröknarna där har sådan rutin och kan det dom gör, fantastiskt att alla ungar på vår förskola är så förstående, gulliga och snälla mot varann. Va bra att jag äntligen kan få rikta mitt hjärnfokus mot mig själv och magnetiskt sakta dra mig mot där jag hör hemma och vill vara. Hurra att jag har så fina människor i mitt liv som kan hejja på och hjälpa mig korrekturläsa och lite sånt. Wow att jag kom i jeansen som i flera år varit för små och hurra att dom inte ringt dit mig än, det betyder förhoppningsvis att det går bra med inskolningen där från deras håll.

Har en tendens att se skuggor istället för å rända lampan. Måste se till å totaländra på det. Herregud jag lever, har otroliga möjligheter och förhoppningsvis massor med tid på mig.. Jag menar hur kul har han Sievert Öholm det just nu som med säkerhet vet att han ligger på sin dödsbädd, ja alltså han kanske redan blitt änglahämtad vad vet jag..

Appropå honom.. Hans barns mamma tillika förra fru dog i sjukdom för ett par år sedan. Sen har han nu ju gått och gift om sig.. Undrar jag hur den situationen känns.

Om det nu finns liv efter detta, om vi nu får träffa alla de älskade som gick före oss.. Hur känns det för hon hans nuvarande, att ha nu, närsomhelst kommer återförenas med sin föredetta. Hur blir det med graven. Ska barnen få ha sina föräldrar samlade eller vill hon den han är gift med nu att dom två ska dela sten sen. Men tänk om hon träffar en ny om nåt eller några år då, då vill kanske han..

Fy va osmakligt av mig att tänka i dessa lätt urspårade banor men i dagens samhälle med skilsmässor, plötsliga dödsfall å nya partners hit och dit blir det ju snurrigt även efter det att man lämnat in, som det ju så.. Ja inte direkt vackert men, ja det kan kallas så.

I min mammas fall begravde vi iaf henne intill pappa även om hon ju under en period hade ihop det ett par år med en annan som också dog från henne..

Minns att hon och jag pratade lite om det sista gången vi sågs. Inte för att jag ens i min vildaste fantasi trodde att det var dags redan då men.. Jo vi pratade om det, kommer jag ihåg.

Nä nu blev det allt rätt dystra tankegångar igen. Bättre att hylla ljuset och livet. Än är det långt kvar innan man ska svida på sig vingar å bli ängel..

Hoppas jag.

Skulle nämligen inte stå ut med att behöva lämna barnen. Är nog tufft å lämna in dom på förskolan ett par timmar per dag. Hur hemskt vore det inte att behöva vara från dom för alltid?!? Mardröm ju

Näe, skulle det bli så då järnspikar skulle jag som deras skyddsängel hålla på och snällspöka så mycket jag bara kunde. Inte sådär så dom blev rädda eller så utan mer skoja till det och skicka glädjetecken lite här och var.

Kanske borde skriva och illustrera en brnbok i just det ämnet. Göra den i två snarlika upplagor där det i den ena är en älskad pappa som plötsligt inte längre finns krambart kvar ovh i den andra en mamma.

Minns ju fina cancersjuka Anna vars söta lilla dotter Tilda fick sig en pappa-Henrikfixad jättefin specialgjord saga men.. Menar en lite annorlunda motför den. En mer.. Hur ska jag uttrycka det, allmänfungerande och lite mer fantasifull åt Nangijalahållet men ändå kvar här i verkligheten om ni fattar..

Hmm kanske ska suga vidare på den karamellrackaren ett tag och eventuellt göra nåt av den.

Vore ett rätt spännande sidolivsprojekt på nåt vis.

Fast då kom där en mörk dum tanke igen ”inte kan väl jag heller…”

Skönhetskarusellen stannar aldrig

Var det enklare förr när inte allt tillfix fanns tillgängligt för alla och envar att köpa eller reklamsponsordeala till sig?

Minns när siliconbröst på allvar började bli på modet och började puta sig ut på allt fler kroppar här och var. (I tid var detta runtikring perioden då när systrarna Graaf näckade sig med vattensprutor framför Bingo Rimners kamera. Herregud så tokigt å rebelliskt av dom, speciellt när mamman deras är pastor och allt. Jaja, blev en låååång parantes detta) När alternativa geleinlägg börja gå å köpa i affärerna. Själv fyllde jag en knästrumpa med ris, knöt ihop och pula in i en bh egentligen 1 kupstorlek större än jag själv förmådde fylla ut på egen hand. Alltså jag fyllde inte HELA knästrumpan full med ett helt kilo ris Ha ha om nu nån trodde det efter min egentligen illa valda formulering där.. Men äh, ni hajjar.

Osv osv..

Idag fixar var och varannan sina naglar hos proffs istället för å sätta sig med vanlig flaska hemma vid köksbordet. Folk fixar nya ögonbryn på löpande band och sätter fransar, piffar upp och fyller ut hårsvall som aldrig förr. Det dietas och tränas som bara den och några låter tunna små spritspetsar köras in med utslätningsgörande innehåll.

Allt går så himla fort tycker jag. En jäkla jakt på ungdomen som flydde sig förbi oss snabbare än vi riktigt hann med..

Känns som att åldrandet blivit något fult hos många. Nåt som måste bromsas till varje pris..

Själv tycker jag åldersprocessen både är skrämmande och spännande på samma gång.

Känner mig faktiskt lite modig som törs låta håret gråna redan vid nyss fyllda 40. Har iofs alltid sett äldre ut än vad jag egentligen är och det var helt klart kuligare som 18-åring när man kom in på diskotek som egentligen hade högre åldersgräns.. Som sagt det fenomenet var kuligare än det egentligen känns nu. Fast skitesamma.. Viktigast är att jag lever och får finnas i mina barns liv!

Jag är ju mamma till två små underbara flickor som så sakteliga (hmmpf alldeles för snabbt) håller på och växer upp.

En del av mig HATAR all extrem utseendefixering som råder. Herregud fatta pressen våra unga, speciellt tjejer får på sig.. Alla kan ju inte va snudd på sjukligt pinnsmala.. Hur ska man orka plugga och göra prov utan bränsle i kroppen? Har själv haft slängar av olika sorters ätstörningar så jag VET vad jag skriver om här..

Samtidigt må ju folk själva få välja hur dom vill leva och göra i denna fråga. Såklart folk blir vackra, eller vackrare (oftast) men lätt hänt är det ju att det vippar sig över typ som det gjorde för typ Michael Jacksson vad gällde hans opererande. Tror han tillslut kanske blev vad man kallar ”hemmablind” och plötsligt blev det lite freakshow av alltihop.

Finns en skitsnygg ball brud som heter Lotta men på nätet är hon mest känd som vimmelmamman. Hon är nyss fyllda 50 men ser ut som dryga hälften så gammal. Hon står för att hon korrigerar till, fyller ut och ja, trollar med de hjälpmedel som finns tillgängliga. Hon har min fulla respekt för det hon gör. Hon låtsas iaf inte att allt är genetiskt och så av naturen.

Känner mig enormt kluven.

Förstår ju att även männen står på tur att mer och mer svepas med i denna hysteriska skönhetsjakt.

Själva skönhetsindustrin omsätter helt hutlösa galna summor pengar och mer och mer blir det för varje år. Tänk om vi kunde halvera vårt spenderande i den riktningen och hjälpa svältande människor med mättnadskänsla eller en torr varm filt till nån stackare som fryser.

Ååh det är en svår fråga detta. Alla får göra som dom vill bara vi inte glömmer bort att även naturlig skönhet också är himla vacker och att skavanker har mer charm än det perfekta.

Som rubriken lyder, skönhetskarusellen stannar aldrig. Antingen får man hoppa av den i farten eller aldrig välja att kliva på. Alternativt att man åker med i den allt snurrigare världen där man logiskt tillslut borde bli rätt illamående.

Kram

Sluta med halksockor i skorna ute

Vår seniorigaste fröken på förskolan, en ständigt redo hjältevikarie,modellen så mormoraktig man kan bli.. Tipsade mig om just detta idag att INTE låta min dotter ha dessa halkisar i skorna ute ty plastplupparna blir vanvettigt kalla och hur mysigt är det tror ni?

Just det. Så sprid nu detta vidare till alla ni känner som har eller ska få småbarn.

Håll gärna tummarna idag igen..

Tyst som i graven

Erkänn visst är det ett rysligt och otäckt uttryck.

Ligger och fnurlfiffilurar jämte sovande lilltös. Tankarna studsar likt flertalet flipperspelskulestudsbollar mellan väggarna härinne.

Lär mig så otroligt mycket varje dag nu sedan jag öppnat upp den sidan hos mig. Idag exempelvis fick jag bland annat inskolningstipset att lämna kvar en sjal på dotterns krok för då vet hon att jag kommer å hämtar den ”snart”.. Vidare fick jag kännedom om nåt ALLA småbarnsföräldrar borde känna till..

Mer om det imöra. Kram

Felhörning deluxe

Rrrrr ( Min mobiltelefon ringer)

-Ja hallå

- Hej det här var Anders Eklund från Bromma

-Eeeh jaha.. eller vem sa du?

-Andys Lekland i Bromma

*Börjar fnittra åt att jag hörde så tokigt och förklarar för tjejen i luren vad jag först trodde att hon sa och även hon brister ut i skratt. Sen säger hon

Du kanske kommer ihåg att vi här utanför Citygross hade en gigantisk julgran där folk fick hänga upp önskningar och din lilla dotter har vunnit två fribiljetter till oss så jag behöver hennes adress eller egentligen då eran adress för att veta vart vi ska skicka dom.

-Va är det sant! Shit va skoj. Passar ju såå otroligt bra in nu då hon håller på och ska skolas in på förskolan och allt. Otroligt stort STORT JÄTTETACK åh va glada båda småtjejerna nu kommer å bli. För att inte tala om mig. Helt otroligt detta. Ni kan omöjligen förstå hur lägligt detta kom. Tusen tusen TACK!! Tack tack tack

Sen talade jag om vår adress och därefter var samtalet slut.

Så himlade kul! Vilken grej! Va ju typ tre stycken totalt sett som vann. Man fick önska sig nåt till ett värde av max 500 kr och självklart hängde jag opp en lapp även från storasyster där hon önskade sig lego men det fick hon ju i julklapp ändå.

Hon är allt en riktig liten turunge min sötnos till minsting. Hon vann ju en stooor Harry Potter nalle på sin enda ankfiskning en gång och nu detta. Ja, hon har ju inte fått så många lotter å så än i sitt liv men det här börjar ju bra rent statistiskt. Det är hon sååå värd, och storasyrran åker ju självklart med på ett räkskal hon också i detta fallet sen jag med.

När allt är som det är med ovisshet vad gäller inkomst å gudvetvad å jag verkligen inte kan göra minsta lilla utsvävning överhuvudtaget åt nåt håll så kom detta så otroligt fantastiskt jätteperfekt farandes. Kan knappt tro det är sant. Ja, jag tror det väl egentligen först när jag ser biljetterna.

Innan nästa vecka är slut borde dom ha kommit sa hon där i telefon och sen har vi fram till midsommar på oss att nyttja dom.

Andras ungar kanske springer på lekland stup i minut men.. Vi har bara inte prioriterat den utgiften nu under rådande läge som tyvärr blivit och varit ett längre tag men nu snart är det alltså äntligen även vår tur och det känns såååå otroligt supernice att få ge barnen den upplevelsen.

Gissar iofs på att dom kanske kommer få s.k blodad tand i positiv bemärkelse  då dom båda älskar att klättra å ha sig nu gäller det bara att vi väljer oss en BRA DAG när det inte är så inutahelskotta mycket folk för å trängas å knuffas runt är inte nåt nån av oss gillar att bli utsatt för.

Som sagt, den där Anders Eklund från Bromma är en generös och snäll prick de må vi då väl få säga ;)

Obehaglig känsla vid inskolningen

Inser ju när jag tänker efter att jag har en hel del självrenovering att ta itu med. När kom jag då på detta? Tja när jag gick förbi spegeln inne på förskolan och riktigt hajjade till.. Fick smyga undan och svälja väck ögontårbrännerit..  Oj ändå vad jag haft fokus på barna barna och sen barna igen och typ glömt bort mig själv. Kan man skylla på det? Näe.. Eller lite..

Har iofs alltid varit sån att jag bortprioriterat mig själv och inte riktigt ansett mig vara riktigt värd. Hallå varför ska jag unna mig och köpa ett par nya jeans då jag kan leta fatt på några billiga på endera lidl eller varför inte tradera..  Plötsligt har jag nu då använt jeans efter jeans så pass länge att dom börjar falla isär, gå sönder och gör dom inte det så nog fanken är dom åt helvete för små eller ruggigt för stora. Nerhasningsproblemet hade jag ju aldrig förr men plötsligt måste jag ha skärp på och helt rejält åtdraget för att dom inte ska töja iväg sig och börja Gällivarehänga..

Var inte jeansbraller i bättre kvalité förr om åren? Herregud nu blir dom ju tunnsköra efter bara ett par få tvättar känns det som och hål i brallor, nej tack, det är nåt jag inte pallar med iaf inte såhär års.

Nä nu ska jag inte sitta här och blidderibladdra på om min katastrofalt tragiska garderob som förvisso svämmar över men hallå, hur länge sen är det jag införskaffade i dessa plagg. Hör mig själv alltför ofta säga ”Men oj, vet ni barn den här hade mamma när hon gick i gymnasiet..” Ha ha  snacka om sorgligt. Fast å andra sidan går ju mode i cykler så vissa kläder är inte helt jätteute längre om jag skriver så och framförallt väldigt VÄLDIGT unika. Att jag sen kan dra samma storlek på vissa är ju i sig ganska häftigt bara det även om många av textilierna verkar ha krymt och småat till sig för inte tusan kan det väl tänkas vara jag som hyddat på mig och blitt större ;)

Nu över till nåt helt annat. Va ju å skolade in idag igen. Nix lilldamen sa det första hon gjorde då vi kom dit ”Hem mamma hem” det betyder att vi ska gå hem igen för å vara där.. Hmm men så kan man ju inte göra så vi gick in, hon blev erbjuden äpple men toknobbade och börja gråta. Jahapp försökte trösta, gick ifrån, vinkade till gulliga städtanten på andra sidan glasrutan och spolade i kranarna på lilla leksakskökstjofräset vad det nu heter men INGENTING va kul.. Happ då skulle dom ut. Hjälpte henne på med overall och resten av kläderna, detta gick bara bra sen greppade vi lilla Giraffis och gick ut. Sprang förbi hela klungan av lullande overallungar och hann greppa fatt i en av de tre väldigt åtråvärda små vagnarna så hon då skulle få ha å dra sin mjukis. Plötsligt där och då säger fröken att hon vill att jag går hem men nä jag sa att jag sätter mig isf i personalrummet istället och blir det jättegråt så bryter vi av träningen snabbare så det inte sätter sig så hårt det jobbiga. Okej..

Satt där och prata lite i telefon med en annan förskolemamma som peppade snällt och verkligen orkade engagera sig. Hon om nån känner ju alla fröknarna jätteväl och tja, nä men det kändes skönt. Sen kom hon som har huvudhand om min tjejs inskolning och tog sin rast å vi pratade om husbilar och hennes stundande pension här om bara några korta månader och lite så. Hon berätta att det hade gått bra då dom va ute.

Sen hörde jag/vi hur dom kom in och där i aktivitetsbrytet blev det en liten kris. Oj så hon då grät.. Men nån hjälpte henne iaf av med kläderna sen hörde jag hur dom sprang och hämtade storasyster som återigen hjältemodigt ställde upp..

Va en riktigt obehagligt känsla att sitta sådär bara ett rum bort utan att kunna göra nåt. Som om man var död och i en annan dimension typ..  Fick gåshud och blev lite illamående av mina egna ivägspåreritankar där. Men jag vet ju exakt hur jag ska göra för å få henne glad igen, hur jag ska bryta av det där ledsna.. Oftast i alla fall sen i detta fallet hade det nog hjälpt bara att jag, hennes mamma och största trygghet, hade visat mig.. Men.. Va ju tvungen å ge dom alla en chans plus att vi ju måste träna in henne så det funkar.

Storasysters närvaro hjälpte inte så jättemycket denna gång så jag hörde snart hur hon sprang tillbaka till storbarnsavdelningen igen.  Vet inte vad dom gjorde sen men gråten tystnade i alla fall efter ett tag. Skönt det! Gissar på att den spännande matvagnen hade ett finger med där..

VI har en helt underbar kvinna som sköter städ och matutdelning på barnens förskola. Hon härstammar från, tja, vet i ärlighetens namn inte vilket land men hon är såå rar å snäll, som en solstråle hela hon och jag försöker vara trevlig och glad å snäll mot henne också.

Vet ni vad denna kvinna gjorde? Jo hon hade lassat ihop en stooor tallrik med kycklingwok och ris även till mig som hon ställde framför mig och sa ”Varsågod och ät”  Alltså jag blev helt chockad å riktigt tårögd. Gud så omtänksamt å snällt.  ”Vi fick så mycket mat levererat idag så det räcker till dig också”  Ååååh…

Satt där och åt och va alldeles varm i hjärtat. Tackade såklart flera flera gånger..

Sen efter en stund kom ena fröken invirvlandes i jakten på en chockladbit men asken va tom å då blev hon lite småputt.. ha ha va väl nån förälder som gett dom en ask i julklapp skulle jag gissa..

Strax därefter kom nästa fröken och berätta att matätandet för dom små var överstökat och att hon inte ätit nåt alls annat än några små små morotsstrimlor men hon hade druckit i sig lite vatten iaf.

Stegade med ut och såg direkt min lilla guldklimp som blev glad av å se mig och än gladare när hon förstod att hon skulle få följa med mig hem.

Summa summarum då, tja det går HELT KLART framåt. Såklart hon måste få va ledsen och lite så. Herregud hon har ju som sagt ALLTID varit runtikring mig och det här är ju en stor omställning såklart plus att hon ju inte känner dom som är där så jättemycket än. MEN hon gjorde det strålande bra idag och jag är så vanvettigt otroligt megastolt över henne… Finungen min… Detta kommer vi fixa tillsammans ATT vi ska!

Nu hämta hem storasyster också så tjejflocken våran åter är komplett. Mår som allra allra bäst här i livet när man har småtjejerna sina runtikring sig. Finns inget trevligare bättre sällskap än dom.

Kram

 

Tjyvplåtat

Ouuups, barnen va visst strängeligen förbjudna att sitta på frökens stol.. Jaja, men en gång är ingen gång ;)

Vi satt kvar längst och ändå åt hon knappt nåt. Uppstekta kroppkakor stod först på menyn och låg sen på tallriken.

Smakade jag också.. Och.. Alltså nä.. Ingen höjdare tyvärr.

På bilden här ser ni lurifaxan smita från innan jag hann torka henne ren.

Hoppas hoppas det går bättre imöra.. Fast helt katastrofalt var det iofs inte. Hon är faktiskt himla duktig. Inte så lätt att plötsligt anpassa sig till en icke självvald busig stojig flock och sen dessutom förlora mamma som ju precis ALLTID funnits i närheten redo med kramar, kärlek, tröst och hjälp..

Sååå himla stolt över min älskling! Åh va hon är duktig och verkligen försöker..

Om jag ändå själv vore lite mer som hon.

Så enormt trött

Har skolat in idag igen. Va kvar till efter lunchen och näe, det gick katastrof-inte-bra..

Hon trilla å slog sig två gånger. Tyckte inte alls om maten. Va kinkig, klängig och allmänt missnöjd.

Försökte verkligen göra mitt bästa för å få förskolan å kännas kul men..

Är verkligen helt urlakad och totaldränerad på all energi.

Gråtfärdig..

Må det lossna imorgon! Då ska visst en ny liten annan tös också börja skolas in. Samålder. Tänk om allt bara går superlätt och totalt smärtfritt för den ungen…

Håll tummarna är ni snälla! Gör så förfärligt ont i mammahjärtat mitt men mååååste tänka positivt!

Våga

Idag har jag tagit ett första steg i en bra riktning..

Började med nåt jag inte gjort på länge och det gick förvånansvärt bra.

Sen har jag införskaffat i en elefantöreplanta också!!! Jaaa det är sant! Dom hade gröna växter för halva priset borta på blomsterlandet och jag slog till. Extra fint att den kom i min ägo just idag. Varför då.. Tja det berättar jag sen en annan gång.