rakapuckar

Förändringens vind blåser genom mitt hår..

Mungipelyftarhjälp

without comments

En del av mig känner mig enormt tacksam, levande och förväntansfull medans jag på samma gång känner mig orolig,stressad, rädd,pressad och förtvivlat livsvilseirrad.

Rent yrkesmässigt vet jag att om jag bara får rätt verktyg att arbeta med, mer förtroende, betydligt fler timmar och dunk i ryggen från rätt riktning så kommer det bli supersuccé. Fram tills jag är där måste jag dock badda om mitt själsliga sår som börjat störtblöda helt plötsligt.

Snälla universums magiska lagar må nu allt för en enda gångs skull nu gå min väg så att bitar får falla på sina rätta platser en gång för alla.

Natten mot idag var knökfull av vidriga mardrömmar. Att lyfta på locket till sånt man själv redan begravt en gång känns inte alls som rätt väg att gå. Hur många tårar ska man behöva offra på gammal skit man helst varit utan? Hur mycket man än vill kan man aldrig radera bort partier från ens förflutna. Det som hänt kommer alltid förbli en del av just min historia.

Just nu i läget som är så är kyrkråttorna ena vrålförmögna rackare i jämförelse med mej men å andra sidan har jag kläder på kroppen, nåt i magen å tak över huvudet.

Än lever hoppet om att precis allt på samtliga plan kommer lösa sig på bästa sätt för mig.

Men nog tusan skulle man ibland behöva få sig lite munhussarhjälp, det skulle klä mig..

Trevlig Tisdag älskade ni!

Written by rakapuckar

maj 23rd, 2017 at 7:58 f m

Helgen har varit stressig, tjafsigt och lite produktiv

without comments

Lyckades tillslut efter ihärdigt Blocketletande efter en 16tummare TILLSLUT hitta en prisvärd liten rackarns cykel till vår 4-åring som måste ha tvärvuxit järnet sen förra året.

De flesta av hennes förskolekompisar tränar ju järnet på att lära sig cykla utan stödhjul och såklart att inte hon vill vara sämre.. Nu kan tackomolovom även vi börja få upp ångan igen och så småningom börja träna på extrahjulelöst vi också *puh*

Min egna cykel är tyvärr punkterad båd bak o fram och jag kan ju inte laga sånt.. Eller jo kanske, finns säkert Youtube-klipp som visar det där med lim o lapp å vatten och blåsa upp och där det bubblar är hålet osv.. Hmm om jag bara fick loss hjulen tillåbörja med men då var det ju det där med att få tillbaka dom sen igen.

Kanske törs ge mig på det där slita-håret-av-mig-projektet-så-småningom..

Hörde även om farfars gulliga syster som bor oppe i norr i samma stad där jag ursprungligen kommer ifrån. Hennes hjärta har börjat krångla igen efter den stora operationen hon gjorde för ett tag sedan så nu ska det visst till en ny.Stackar’n. Tror den kommer gå bra och att hon snart är sitt gamla jag igen. Nu hålls alltså tummar här!

Vidare så börjar nu Elitloppet närma sig. Pirrigt.Spännande och sååå kul! Blir det Bold Eagle som kammar hem hela tjottabaletten tror ni?

Mår väl på ett sätt lite lite bättre nu igen men samtidigt inte alls. Fick nämligen besked om ytterligare ett självmord igår förutom den där amerikanske artisten. Blir så himla förtvivlad över hur vanligt det börjar bli eller är det bara runtikring mig folk hela hela tiden väljer den utgången?

Borde sova, klockan är bara runt 5 men tankarna de vandrar och far. Idag ska jag tvinga mig själv att testa på nåt superläskigt och svinsvårt. Hoppas hoppas jag har fallenhet för det..

Kram fina fina ni

Written by rakapuckar

maj 22nd, 2017 at 5:37 f m

Vilken daaaaag… puh!

without comments

Efter lunch och en massa morgon ringa-runt blev det plötsligt bråttom. Påvägen mot föris ser jag hur storbarnen m. Fröknar är samlade i en stor klunga nere på ängen mellan här därvi bor och där dom har sin dagliga verksamhet.

Idag firades det visst Förskolans dag runtom i landet och så även på mina ungars förskola såklart. Imorse då vi kom var det ballonger, flaggspel o gudvetvadalltmest. Till lunch grillades det hamburgare och det var rejäl feststämning. Nere på ängen hade den nypensionerade fröken med sin makalöst vackra häst som lät varenda unge få provrida en liten sväng.

Minstingarna dom sov ju middag inne på förskolan dom och det är ju min 2-åring som älskar hästar mest av allihop så fort lubbade jag dit, väckte henne i förtid och lät henne sen följa med ner till ängen för att åtminstone se på finfina hästen. Kön att rida var ju påtok för lång för att vi skulle hinna vänta. Anledningen att jag hämtade såpass tidigt var ju den att barnen skulle med till tandläkaren borta i Solnaland. Där skulle pappan deras sen möta opp oss så skulle vi 2 hå på undersökning efter varandra och se om barnen omlott om ni förstår.

Men så, så som genom ett trollslag läser världens underbaraste förskolefröken av min yngstas tankar och ordnar en gräddfil så att även hon hann få prova. Alltså den stoltheten, glädjen och det enorma lyckopirr som min yngsta fick uppleva det är bland det ljuvligaste jag sett i hela mitt liv. Kom så helt av mig att jag knappt hann få opp telefon för att föreviga ”the moment of her life so far”. Jävla skit så dåliga bilderna tyvärr blev..

Tackade såklart jättejättemycket. Sen blev det iaf löpa järnet i hettan bort mot busshållplatsen. Va sjuuukt varmt och kvavt i luften och jag trodde verkligen att jag skulle svettas bort. Kände mig äckligt ofräsch när vi kom fram och skulle förpassa oss upp mot tandläkaren.

Jag gick in först till hon tandhygienisten. Hon tog röntgenbilder, pillade runt och konstaterade det jag redan visste att det var massor av skador och släppta lagningar samt flisbitar både här och där. ”Gnisslar du tänder” frågade hon mig men nä det tror jag väl inte. Berättade ist om min långmångåriga ätstörningstragiska skitkarrär och då föll väl vissa bitar för henne på plats. Tandläkaren kom förbi och tittade och pillade och skrapade sorset suckande på eländet hon också. Fick boka återbesök såklart hos båda två och tills dess ”Flossa på” noga ner mellan tänderna och sen in på varsin sida tandköttsflärparna. Pinsamt nästan att man ska behöva bli hela 41 år innan man sätter sig in i den korrekta tandtrådstekniken. Jaja..

Sen var det gubbens tur och trots att han snusar och har sig så hade han lyckats få nåt hål han också plus tandsten. Även han fick alltså boka in fler besök..

Kände mig lite lurad att inte fått laga nåt alls. Förr om åren då man gått till tandläkaren åtgärdades ju det akuta men nä nu pillade hon ner i nån nervkanal under där en tandborsten släppt så plötsligt ligger jag klarvaken med jordens jäkligaste tandväääääärk just där, där jag innan inte haft nån smärta alls. Taskigt kan jag tycka..

Jaja, nu ska jag iaf tillbaka först till hygienisten om 2 veckor sen till tandläkaren om en dryg månad. Bad om en dubbeltid direkt så vi hinner få iaf halvfärdigt. Orkar inte dra ut på antal besök i onödan. Är nog skämmigt och ångestladdat som det är ändå detta tragiska elände hur ens så viktiga tänder kommit till skada av mitt egendestruktiva förvisso överlevnadstrixande. Notan hamnade precis under 800 denna gång men fick förklarat för mig att när totala årsakutåtgärdade behandlingen blir dyrare än 3000kr då får man lite statlig rabatt på överskridande kostnad. Happ va snällt då, hela kalaset kommer troligtvis gå på ett helt års till mig utbetalt barnbidrag och nä, blä.. Börja grina inombords när jag insåg att det i dagsläget ju är nästan min totala och enda säkra inkomstkälla förutom extrajobbspengarna som blir några hundra då och då men inte på långa vägar kommer täcka upp det heller.

Må nu utredningen jag ska göra visa på att det inte är fullt så illa ställt med mig som kroppen signalerar ut. Är riktigt jäklade orolig kan jag ju erkänna… Hoppas också innerligt att försäkringskassan blir lite mildare mot mig och aningens mer välvilligt inställda för jag vill ju igång, kommer sakteliga i rätt riktning samtidigt som att jag måste vara lite försiktig så jag inte tappar fotfästet, hoppet och den sköra livsgnistan så viktig. Sen tänk, ja tänk om jag skulle lyckas vinna mig en välbehövd slant någonstans ifrån. Det hade vart Nice. Är så jäkla ovärdigt detta att inte ha ordnat det bättre för sig.

En rar vän till mig på andra sidan landet som också halkat ikull rätt rejält här mitt i livet han lyckades vinna loss en rejälare peng som kreativa händiga han köpte sig en husbilsliknande-va-man-nu-kallar-sån-för och är nu i full gång med inredning och annat smart fix. Håller båd tummar och tår för att han ska få sig en ljuvlig campingsommar på massa magiskt vackra stoppställen.

Efter tandläkaren åkte vi bussen hem men innan betalningen där så fick småflickorna varsin liten plastrons för att dom var så duktiga. Hmmpf borde det inte egentligen varit jag som fick ringen ;) Näerå dom blev sååå glada och en kvart senare var såklart minstingens fina ring borttappad :(

Väl hemma igen kalasade vi loss på årets första

Herreminskapare så otroligt goda dom var. 25 pix för en full bytta på torget där i Solna vid Korv Ingvars ni vet..

Sen när vi precis höll på att natta så plingade ett SMS loss i min telefon. Avsändare: glassbilen. Morsdagserbjudande om att få köpa en marängcup för halva priset! Greppade således ungen under armen och lubbade gatan ner.

Hann inte dra pånågra braxorens som ni ser,eller jag hade iofs mina på och tur var nog det.

Nu är iaf nästa söndagsmorgon räddade fixad.

Lite knäppt kanske kan tyckas att jag i början av detta inlägg ojjar mig över hutlösa trista framtida tandläkarkostnader för att sen köpa glasskalorikariesframkallartårta. Jaja, nåt må man väl få unna sig.

Klockan ör nu 4 på morgonkvisten. Måste ner och hyvla underbenen kom jag precis på då jag på jobbet ska ha highwaterbraxorna på.

Är egentligen svinledsen just nu men tvingar mig själv att humoratill tillvaron bäst jag förmår för att överhuvudtaget Idas fortsätta att stå upp.

En del av mig är iaf tokstolt över mig själv och att jag pallrade mig till tandläkaren överhuvudtaget. Min lätt molande tandvärk drev mig dit och nu plötsligt fick jag en betydligt kraftfullare värk att behöva gå runt med som tack. Haha ödets ironi.

Alltså kära vänner! Dröj inte onödigt länge med edera tandläkarbesök.

Written by rakapuckar

maj 19th, 2017 at 4:10 f m

När man själsligen trampar vatten

without comments

Hej jag är i en rejäl svacka just nu. Mår allt annat än bra. Oron gnager,hjärtat ömmar, tårar strömmar, ork och lust tryter och det känns som om att jag trampar vatten för att hålla huvudet ovanför ytan..

Fått mig en ny handläggare på försäkringskassan som jag återigen förklarat min rådande situation för. Jag vill ju igång och in i matchen så snart energin är tillräcklig. Jag är inte ett dugg bekväm egentligen med att åter tvingas blotta upp och nakengöra min inre sörja ett varv till. Dock har ju det som legat och småputtrat under alla dessa år nu helt kokat sig över kanten då reklambyrådrömmen brutalt sprack likt Monte Pythonsketchätarens gigantiska mage..

Blev inget snyggt och värdigt avslut där. Anser att jag borde banne mig ha förtjänat bättre men..

Har boxat mig insidesblodig mot självmords- och totala ge-upp-du-är-ändå-inget-värd-och-fasen-helt-värdelös-på-precis-ALLT tankar.. Blir ju lätt så när man plötsligt inser att man trots att man erkänt sig svag, sökt hjälp, trott sig gjort rätt men ändå magplaskar sig alltihop och man finner sig själv stå där med skägget fastkilat i brevlådan.

För att inte helt gå under totalt fullständigt ekonomiskt (eller det har jag iofs redan gjort då jag varit helt utan inkomst sen sista mars) har jag mitt i denna själakaosecirkus lyckats ordna mej ett trevligt fantastiskt stimulerande extrajobb på ett par timmar i veckan och det känns så sjukt fantastiskt att jag uppenbarligen förmår att blomma upp ibland i ett par timmar här och där. Jag lackar mina naglar, virar upp håret i en klämma, drar på mig speciella kläder och hokus pokus är jag en i gänget igen. Vår chef är galet lik Yvonne Ryding och sådär kaxigt halvrå med underbar humor. Egentligen hade hon fullt stall av extrapersonalsanställda redan men jag ställde frågan, provpraoade och tja, uppenbarligen gjorde jag bra ifrån mig. Innan var jag såklart dit och ”rekade” av stället i fråga och ögonabums kändes det banne mig som att jag på nåt mirakulöst vis hörde hemma där..

Är iallafall en början detta på något som förhoppningsvis kan bli en snöbollseffektsutveckling. I allafall om jag får drömma fritt inför framtiden sen.

Snälla fina ni, håll tummarna nu att allt löser sig och blir till nåt bra. Att bitar får falla på sina rätta platser och att jag snabbt lyckas repa mig till att bli mitt gamla charmerande livshungriga sprudlande glada jag igen.

Att som nu dagligen gråta floder, ha ont i magen och allmänt känna en konstant gnagande stor oro och rädsla inför den närmsta framtiden är bedrövligt själaslitsamt. Dock försöker jag ta tag i bitar lite pö om pö.

Idag ska jag exempelvis iväg på nåt skitjobbigt som en del av mig vill avstyra då man i förväg inte riktigt vet vad notrackaren kommer sluta på – men jag MÅSTE!

Nä nu är det positiva tankar som gäller!! Det förgångna är inte likamed framtiden.

Kram

Written by rakapuckar

maj 18th, 2017 at 7:14 f m

Känslan jag har inom mig just nu…

without comments

Imorgon ska jag och träffa nån som förhoppningsvis kan hjälpa mig skapa lite ordning i allt kaos och elände som uppstått oppi skallen min. Just nu vet jag inte alls vilken fot jag ska stödja mig på. Jag trodde ju att läkaren jag träffade och hon på försäkringskassan var på min sida där förut då dom gav sken av det men inser ju att så var inte alls fallet. Är supernervös och har rejält ont i magen. Såklart han kommer vilja proppa mig full med känslodövande piller till att börja med men jag är själv inte alls så säker på att det är rätt väg att gå.

Hur jag än väljer att göra så blir det ju fel i slutänden känns det som. Har ju faktiskt helt på egen hand ordnat det så att jag faktiskt har fått mig ett halmstrå riktat åt just mitt håll nu så banne mig att jag tänker greppa det och se vartåt DET kan tänkas leda även om det innebär att jag tar mig rejält med vatten ovanför huvudet kanske.. Åh det är verkligen en djungel av regler och paragrafer hit och dit. Ska på ett annat möte på måndag och imorgon eftermiddag blir det för en gångs skull nåt lite trevligt fast då är det ju det där med vad man ska ha på sig. Åååh inget som passar å känns fint. Har iofs inte ens idats prova nåt då jag redan nu känner att det inte känns bra då kroppen är i nån form av mellanläge just för tillfället. Inte smällfet och inte som tidigare utan.. tja.. nä den är på ett vis sorglig men samtidig fantastisk för tänk den har burit fram två mirakelungar och DET är inta alla kroppar som har gjort det inte minsann.. Äh det löser sig för inte tänker jag då gå dit naken i alla fall det är ett som är säkert haha

Så himla jobbigt bara att stå och svaja såhär, ena stunden känner jag hopp inför framtiden, livet och mig själv i synnerhet men i andra stunden blir allt nattsvart som om min inre rullgardinsjäkel automatiskt dras ner..

Ska jag verkligen sätta luppen på och grotta ner mig mer i mitt förgågna eller ska jag lägga siktet framåt och uppåt istället? Kan man springa ifrån sig själv och sin egna historia eller måste man bli sams med sitt egna förflutna och börja ta hand om och badda och sköta om ärren som plötsligt börjat blöda igång igen?

Jag vet bara att jag hade gärna sluppit detta som nu blev och istället fått sköta allt så som jag försökt lägga upp en smart och bra plan. Nu kastas jag ju ikull fullständigt och tvingas blotta opp mig själv återigen för en total främling som sen ska pekpinnebestämma mitt öde och nä, jag blir så himlade ledsen och tung i sinnet av att det hela tiden ska behöva bli och vara såhär.

Mitt bagage innehåller många tråkiga hemska förjävliga upplevelser som jag gärna hade vart utan, det innehåller svek, självförakt, otaliga försök att fly mig själv som såklart inte lyckats, det innehåller klavertramp, tuffa livslärdomar och tokiga beslut som jag både ångrar och kanske inte alla gånger riktigt förstod.

Jag har ju mycket att vara tacksam och lycklig för runtikring mig i det som är. Herregud mina döttrar för tusan.. Finare småtjejer existerar ju inte iaf inte i mina ögon. Men… Då var det ju det där att jag inte känner mig som nån bra lyckad förebild för dom. Fasen också va jag måste börja bli snäll mot mig själv igen…

Som sagt ni får jättejättegärna hålla en tumme för att människan jag träffar imorgon är en snäll och klok och inkännande människa som förhoppningsvis förstår mig och läser in det jag försöker förmedla ut. Är ju bara det där att jag hela tiden biter ihop, håller masken och försöker va stark och inte ge sken av mitt inre blödande helvete..

Kan inte tappa greppet om detta liv nu. Får inte svika mina döttrar så som min egen pappa gjorde.. FÅR INTE

Written by rakapuckar

maj 10th, 2017 at 2:21 e m

Loppishelg och eld baki romprackarn

without comments

Fattar inte var tiden tar vägen. Den tickar sig på så inutahelskotta snabbt alldeles och listan på allt jag borde hinna med att göra hinner aldrig bli färdig utan den växer sinnesjukt mkt snabbare än vad jag hinner beta av.

Symbolik, är det nåt ni tror på? Alltså jag menar när det händer saker runtikring som inte brukar hända är det ett signalerande från ens undermedvetna om nåt?

Typ som när glas faller i golvet och går sönder, när man tappar nåt när man är ute och åker bil eller när nån man försöker få tag på hela tiden lämnar telefonsvararmeddelande om att hon inte är anträffbar förrän imorgon klockan då och då. Sitter jag då som på nålar och ringer prick prick den tiden hon sa nä men då har hon hunnit flytta fram till en helt annan tidpunkt. ÅÅÅÅH

Är ena riktigt hektiska dagar nu jag har framför mig. Måste lära mig nåt superduperjättesvårt. Eller egentligen är det två sådana saker jag MÅSTE lära mig. Sen ska jag på viktigt mingeltillfälle där jag förhoppningsvis får bra kontakt med rätt människor sådär så det leder till nåt bra på sikt. Sen ska jag träffa en specialist på hjärnspöken och barndomstraumaförföljelse så tja nä det är ont i magen som är just nu. En mage som.. som förvisso blivit lite plattare men då var det ju skinnet istället som inte drar ihop sig som det borde ÅÅÅH

Jaja, men jag lever iaf och det är ju det allra viktigaste i denna kråksång som nu kraxelåter kringom öronen på en.

Barnen ska vara färdigätna då pappan kommer hemfarandes har jag lovat så det är väl bara att sätta igång.

Ögonen mina de går i kors och munnen gäspar och har sig flera gånger i timmen. Sjukt det där att den liksom lever sitt egna liv utan att jag förmår kontrollera den. Är väl kanske rejält jäklade dundertrött kanske..

Sen vädret… GOSH så det håller på och varierar sig

Ena stunden haglar det sen regnar det och pang så är det soligt igen. HUR FANKEN klär man på barn då då? Eller ännu svårare hur sjutton klär man på sig själv?

Tur vi är inomhus nu och inte ska ut mer ikväll för orkar inte hålla på och gissa och gardera utifallatt..

Nu har lilla sjövilden fått tokspel och kastar legobitar modellen pyttesmåa runtikring sig så att storasyster börjar grina. HERREGUUUD va dom där två gullegrisarna ska då bråka och reta opp varann mest hela tiden. Syskonkärleken har många olika ansikten det är ett som är säkert.

Hur var helgen då? Tja jo nä men loppis är ju alltid dunderkul. I Söndags fick jag t.o.m med mig barnens pappa och kidsen dit. Gjorde några fynd faktiskt även om jag nog hade gjort desto fler om jag gått kring där själv. Kommer fler chanser redan till helgen visst om jag läste rätt men sen är det loppistorka här i krokarna hela juni. Buhuu hur ska man klara sig ;)

Roligast att handla är helt klart barnkläder. Finns riktigt dunderfina att fynda för nån guldpeng bara. Dom små liven måste ju ha så dom kan variera sig lite och så att jag slipper tvätta stup i kvarten. Borde egentligen unna mig själv lite fina plagg också men det får bli i ett annat liv eller senare i detta ;)

Va rädda om er fina ni. Mår lite lite bättre men det är nog för att jag snart ska få träffa ett proffs som förhoppningsvis kan hjälpa mig vrida tankebanorna i rätt riktning. Sen vore det ju rackarns kul om jag kunde få ordning på det där jag ska försöka lära mig. För slantar måste ju in så att trista räkningar kan betalas.

KRAMELIKRAM

Written by rakapuckar

maj 9th, 2017 at 5:24 e m

Tänkvärt

without comments

Solen sken lite på mig också under fredagen och det känner jag stor tacksamhet över.

Just nu denna arla lördagsmorgon ligger vi tre brudar här i husets storsäng. Vi elvispegör oss, d.v.s vi snurrar kring som elvispevisparna gör då kontakten är ipluggad och knapprackaren intryckt.

Vaknade vid halv 3-rycket då pappan kom, inte så jättetyst insmygandes hem efter en bjudkväll ute på rajtantajtanrestaurang.

Borde försöka vila en stund till för jag ska ju snart ut och iväg på nåt faktiskt väldigt efterlängtat och som jag för ovanlighetens skull tycker är -Suuuuperkul!!

Krameli kramen på erni finaste rara

Written by rakapuckar

maj 6th, 2017 at 5:32 f m

Första tandläkarbesöket..

without comments

Det här att bli kissnödig när det är nåt pirrigt pågång verkar gå i arv. Såklart vi hade tandborsten med oss så vi kunde borsta rent efter nuggetsarna vi åt till lunch precis innan..

Titta va samlad och förväntansfull man kan se ut.

Sååå himla stolt över lillhjärtst mitt! Inga hål och jättefint bett! Hon gapade jättejättestort och fascinerades över lampan så stark.

När vi kom hem skulle trubbiga tjockgarnsvirknålen fram och en skrivbordslampa sen skulle lillasysters tänder undersökas om och om igen..

Sen om man är duktig, ja,jo jag får också gå till tandläkaren ganska ofta härhemma numer,om man gaparbra och är en duktig patient då får man välja en liten grej i en speciell låda.

Så funkar det hemma hos oss just nu.

Written by rakapuckar

maj 3rd, 2017 at 7:38 f m

My birtday -nu för ett tag sen men ändå..,

without comments

Först fick jag ju skönsång från barnen med egengjorda paket innehållande både halsband och armband. Sen fick jag en ny fiiiin noppmaskin och enkla fina fejkpärlörhängen som jag själv hade pekat ut. Åååh så glad jag blev! Sen fort fort iväg till föris och sen en ännu snabbare prommis bort till Sumpan och vårdcentralen där.. Tog där en knippe prover och sen träffade jag min väninna för en lunchsammanstrålning.

Är sällan jag äter lunch ute såhär på finrestaurang. Faktiskt ganska sällan jag äter lunch överhuvudtaget om jag ska vara ärlig. The public heter stället och jädrariminlillalådda va mumsegott det var! Jag tog fisk och hon kyckling. Sen jordens lass från salladsbuffén som ni ser men åååh dom hade ju blomkål!!!! Shit va gott.

Men som jag skrivit tidigare ringde en glädjedödare mitt i maten. Eller hon i sig lät trevlig och bra men beskedet hon gav..

Blev tvungen att ta mig upp till toaletterna för att överhuvudtaget kunna höra vad hon sa. Rätt fina handvaskarstationer här..

Påvägen hem föll tårarna i strida strömmar. Slogs mot otäcka ge-upp-dom-får-det-bättre-utan-dig känslor och var rejält under isen när jag hittade dessa magiska sprakelibrakvackra som med sin färgexplosion hissade upp mungiporna på mig till ett brett leende igen..

Visst gnager oron i mig, nog har jag varit betydligt själalugnare förr om åren men fasen det kommer lösa sig.. Det MÅSTE lösa sig..

Måste försöka tänka positivt i den situation som nu är. Annars går nog helt under är jag rädd..

Written by rakapuckar

maj 3rd, 2017 at 7:31 f m

Jippi jag fick tillbaka min sida!!

without comments

Är småglömsk av mig emellanåt. Speciellt när det är en massa annat som pockar och har sig. Glömde helt och hållet tokbort att förlänga domännamnet mitt i tid (detta) och hokus pokus stängdes sidrackarn ner..

Går sällan in på mailkontot kopplat till denna sida och väl därinne så är jag änmer sällan in under fliken dit skräp automatsorteras även om det inte är skräp och DIT hade räkningen och uppmaningen om att det var hög tid att betala igen.

Nu är det iaf fixat.

För att göra en snabbsummering om läget här på min kant sen sist så…

Tja, min födelsedag ägnade jag bland annat åt att ta massa prover och bli stucken och rejält blodtömd hihi mååånga provrör blev det.

Sen åt jag lunch tillsammans med min fina tjejkompis som jag varit vän med i snart en hel myndighetstid… Mitt under maten så ringde försäkringskassan och berättade att jag fått avslag på nåt för mig väldigt viktigt vilket grusade den pyttelilla glädje jag kände över att fylla år. Känner mig rejält orolig och ganska nedstämd och ledsen om jag ska vara ärlig.

Imorgon tisdag ska jag sätta mig i telefon och ringa runt och förhoppningsvis håller jag samman och ihop.

På nåt vis kommer förhoppningsvis tillvaron och livet lösa sig så småningom men just nu är uppförsbacken rejält brantlutande och jag har varken konditionen eller envisheten som krävs för att idas pallra mig upp på krönet där den lite ljusare utsikten förhoppningsvis finns..

Kan skriva som såhär det är mycket mascara ingråten i min favoritkudde just nu..

Ute håller löven på att spricka fram ser jag. Det innebär ju enligt bondepraktikan att det nappar satan om man skulle pallra sig ut och fiska nånstans. Shit va jag kan då sakna det.. Att sitta på en klippa vid vattnet och bara vara.. Är så rogivande och själaskönt men.. det får bli ett annat år..

Just nu försöker jag hålla huvudet mitt ovanför vattenytan. Fina människorna Berit och Håkan var så rara och gav mig en välbehövd energiknuff där då jag fyllde år TUSEN TACK snälla gulle ni för det!!!

Har ett annat litet sidoprojekt lite på gång som tyvärr inte får den uppmärksamhet det skulle behöva. Känns sorgligt att tiden bara tuffar på och jag sitter så i knäet på andra som.. som inte tyvärr får sin dyrbara tid att räcka till och jag är ju inte den som vill tjata och böna och be..

Meen ska försöka att inte hänga läpp. Tänka positivt. Se ljuspunkterna och fokusera däråt.

Sen borde jag förstås också försöka skrapa ihop och unna mig en hårmakeover på nåt vis för nu börjar det inte kännas kul längre. Men det är ju det där med att dels våga lita på nån, sen förhoppningsvis inte behöva bli av med alltihopa det lilla som är kvar efter dessa två graviditeter med massa amningstapp osv.. Sen också det allra jobbigaste att ha råd å betala kalaseländet. Får vänta tills efter tandläkarbesöket jag har inbokat för den biten är allra akutast. Har molande småvärk hela hela tiden och den ger vidrig spränghuvudvärk emellanåt. Ingen aning hur dyrt det kalaset kommer bli men vet ju att många års ätstörningscirkus satt sina spår och.. nä fy.. börjar grina bara jag tänker på´t.

Nu ska jag iaf utfodra barnen. SÅÅ Tacksam att sidan här gick att få igång igen. Har minsann saknat er! Har några bilder som jag snart kommer lägga upp men det får bli när barna somnat eller nåt för nu är det fullt ös – medvetslös som gäller!!

Written by rakapuckar

maj 1st, 2017 at 11:30 f m