Jomensåatt visst serrni

lördag, 10. december 2016

Såklart även småflickorna ska få hjälpa till när dom det vill. Minstingen utsåg sig själv till chef över russinen. Himla tur jag hann upptäcka att hon nästan käkade opp dom allihop. Gissar på rejäl magsprutt senare inatt..

Min stora flicka hade (upptäckte jag) jordens teknik på att både knåda och sen kavla ut. Otroligt vilken talang hon besitter där. Inte kunde då jag baka bullsnurror vid endast 4-års ålder.

Det färdiga resultatet! Yummi yummi mums-mums.
I dessa är både vitchokladshack samt vaniljsmör. Uppepå både pärlsocker och lite mandelspån.

Blev även en laddning knäck. Tror iofs kanske inte att dessa små gottebitar kommer räcka hela vägen fram till julafton men ska.. Försöka.. Hålla mig från att tugga i mig dom alla men det är ju såååå sjukt gott.

Jo det kom rätt mycket mjöl fulla golven och på soffan och lite varstans. Men äh, vad gör väl det? Pappan var inte så jätteglad men herregud det finns ju både dammsugare och skurtrasa.

När han sen fick sig ett stort glas iskall mjölk och en varm nygräddad lussebulle ja, nä men då blev han rätt nöjd (såg det ut som iaf)

Nu ska dom frysas in, åh om man ändå hade en extrafrys modellen superduperlågenergiklassad mmm det hade vart lyxigt.

Kram till er som vill ha och trevlig avslutning på denna helg!

Nu är julgranen iaf oppsatt

lördag, 10. december 2016

Barnen var tokduktiga igår och hjälpte till att klä den. Nytt pynt för i år är storasystertillverkad smällkaramell i lila och rött samt en fin låtsas pilkastång gjord av pärlplattepärlor och ståltråd.

Borde koka knäck men har noll och ingen energi.

Är sånt piller och passande och rörande och nöt skollande och hackande.

Känner mig skör, gråtfärdig och allmänt inte på topp.

Irriterad på mig igen

lördag, 10. december 2016

Julklappstider är enormt stressande när man inte har det kapital man önskar att man hade..

Har ju två barn som ni vet och för att dom ska få sig en hög klappar dom också så fyndar jag fina superprisvärda klipp under loppishalvåret som jag sen lägger undan tills det är dags..

Bland annat har jag köpt en fin röd pippiryggsäck till blivande 2-åringen, visade det 20:- fyndet för pappan där i Augusti men detta har han såklart glömt bort.

Nu verkar iaf farfar ha köpt en sprillans ny liknande en som han tänker ge i julklapp och det är väl inte hela världen. Kan gömma mitt paket så har vi till storasyster sen istället när hon ”vill ocksåååå ha en sån”..

”Du bara köper och köper och förstör..”

Hmm

Okej?!? Sa ju precis att har han nu köpt en fin sån så tar jag undan mitt paket för det blir ju tokigt att få två nästan likadana.

Hör suckarna likt en kulspruta lämna mun på’n där på övervåningen.

Får ont i magen. Ville ju bara väl men som vanligt blir det MITT fel hur jag än gör..

Sväljer undan. Men nog bränner tårarna, det gör dom.

Tack

fredag, 9. december 2016

För låt säga, tio år sedan så vågade då inte jag riktigt tro på att jag här i detta mitt liv skulle välsignas med två mirakeldöttrar.

Visst fanns det alstringskandidater som säkert hade kunnat tänka sig att bidra med det där som andra könet måste bistå med för att det ska bli några barn gjorda men jag kände mig inte redo eller rättare sagt – värd, att få bli mamma.

Såhär i efterhand är jag toktacksam över att vågade mig in i denna läskigt intressanta och väldigt krävande familje- och föräldradjungel.

Mitt tålamod hade ibland gärna fått vara något längre, min självkänsla aningens högre och mitt praktikalitetsordnande aningens mer tillorganiserat på vissa plan.

Ett är iallafall säkert jag vill mina barns bästa, jag älskar dom mer än livet självt och försöker slå knut på mig själv flera gånger per dag för att dom ska ha det bra trots att jag inte har riktigt facit alla gånger på hur en bra mamma borde vara.

När jag inte längre finns köttsligen kvar i deras liv, när det inte längre går att kasta sig in i min famn och bli sådär härligt omkramad, ja då där och då, så hoppas jag att dom minns mig med samma hjärtliga värme som jag gör med min mamma.

Själva vetskapen om att våra vägar tids nog kommer skiljas åt ger mig smärre panik.

Måste bygga mina tjejer starka och väl rustade inför livet sen.

Hur gör jag då detta på bästa sätt? Jo kanske genom att själv börja ta hand om mitt egna mej på ett mer värdigt vis. Genom att sätta gränser,finnas där, peppa, förklara, uppmuntra och ge så himla mycket kärlek att dom nästan storknar.

Julmarknad 2016

fredag, 9. december 2016

Tog bussen framåt 17-tiden med båda småtrollen mina iklädda likadana overaller. Mammamissbedömde klimatet ute så det var nog aningens varmt för dom däri. Alla andra år har det varit betydligt kallare denna kväll borta i Sundbyberg.

Först trodde jag att jag hade tagit fel på datum för då vi kom opp där vig Hemköp så fanns där noll och ingenting av marknadsstånd eller julstämning.

Först framme därvid korsningen där jag själv bodde förut började det hända grejor. Sura ilskna människor muttrade över att jag hade barnvagnen med men hallåhej hur jobbigt är det inte för en inteännufyllda 2-åring att gå en hel kväll?!?

Navigerade oss fram till Lions fantastiskt uppskattade fiskdamm. Karln som hade hand om den var som klippt och skuren för rollen. Han tokpratade och spexade loss för alla barn och ungarna mina ville helst aaaaasldrig gå därifrån.

Lilltjejens ögon höll på att ploppa ur skallen på henne när hon fick kämpa en rätt lång stund med den sprattlande busiga fisken där bak skynket. Vad påsen för 20 pix innehöll? Tja, två klubbor, en snickerskola och en mini kexchoklad samt en bok. Efterskänkta överskottsböcker som blevo över från Mc Donalds happymeal. Äter ju inte där speciellt ofta så just de två vi fick hadevi inte sen förut.

Kollade sen in det spännande karamellståndet därvi köpte oss en paraplystrut-klubba modellen pyttefjuttig för 10:-. Minns att det fanns sådananär jag va liten och ville väl föra vidare det minnet till min stortös som gärna tar emot godis men sällan äter opp det. Är oftast det tillslut hamnar i morsans (min) mage i slutänden..

Sen mötte vi opp en inte så solstrålig pappa som kom direkt från jobbet. Han tyckte mina örhängen var hemska och nä, jag stod inte alls högt i kurs.

För barnens skull kändes det ändå bra att vi fortsatte vår tradition att åka på julmarknaden där. Såg minsann en glimt av tomten också men då blev båda barna både blyga och halvrädda på samma gång så det gick inte fånga på nån bild det inte..

Sen tog vi bussen hemöver, åt lite mat och såg julkalendern.

Va småmysigt att åka sig en busstur genom mörkret och kolla sig in i folks/grannarnas pyntade hem. Vissa går all-in medans andra inte verkar bry sig ett jota.

Vi, här hos oss är nog lite mittemellanpyntiga av oss.

Jag ÄLKAR pynt och helst hade jag ju satt opp massa girlanger å så precis som pappa min alltid gjorde men.. Fasen också att inte pyntlådan från barndomen sparats kvar. Minns många av kulorna och speciellt en tokfin liten lykta där i granen.. Ååh om man ändå kunde hitta en sån i nån loppislåda nångång.

Nä nu ska jag försöka sova lite. Klockan visar på snart halv fyra. Har sån nedrans värk i fogarna..

Kram

Tårar som aldrig ville ta slut

måndag, 5. december 2016

Bröt ihop strax efter lämning.. Hann bara ut genom grinden så svämmade ögonen över.. Grät tyst sådär så minstingen inte hörde..

Fick ont i magen, andnöd och tokpanikångestdeluxe

Sen fortsatte gråten i timmar.. Kunde inte sluta.

Ja, jag är rädd.

Så svårt att försöka styra upp nåt också när man ju inte riktigt vet vad som kommer hända med någonting.

Hoten haglar som hårt piskande spöregn kringom mig. Barnen kräver att jag fungerar så jag stålsätter mig.. Biter samman och..

Om ändå syret kunde nå lite djupare in i mina lungor..

Tomtemöte

söndag, 4. december 2016

Pallrade oss ner till Åhléns med hopp om att få köpa oss en Pippi Pyjamas till vår blivande 2-taggare. Såklart var dom redan slut.. Dom har olika specialerbjudanden varje dag fram till jul och just idag var denna fina ”jamas” rejält mkt billigare..

Plötsligt märker jag hur lilltjejen stelnar till, vår 4-åring blev tokblyg när hon upptäckte en livs levande tomte som satt på en stol och bjöd barn på pepparkakor från sin korg.

På bilden här ser ni henne lömna över önskelista på sånt systrarna busmus gärna ville vinna därifrån. Dan innan julafton dras en önskelista sen packar dom ihop rubbet på den och åker hem till nåt toklyckligt barn. Håll tummarna!!

Visst är hon modig vår lilla guldklimp. Hon bjöd honom tillåme på ett snett litet leende..

För övrigt har helgen gått i ett. Är helt färdig och slutkörd.

Stämningen in tha house är inte så mysigt julhärlig tyvärr. Det snäs, suckas och vad jag än gör möts jag av massa irritation känns det som.

Gjorde nåt himla dumt mot mig själv innan jag stoppa barna i badkaret. Nåt destruktivt skit jag trodde jag lagt av med för gott. Tog till det som brukar lätta på trycket inombords och jo, det gick lite lättare att andas efteråt..

Må detta nu inte bli till nån sorglig jävla vana igen..

Just nu känns det själastressande järnet att vara mej. Dagarna dom rusar på i en otäck hastighet och jag känner ovisshetens totala skräck flåsa mig ilsket baki nacken.

Måste måste ordna till det på nå vis.

I torsdags

söndag, 4. december 2016

I torsdags åkte jag och lillbusmusgodingen buss till Sumpan sen knatade vi/åkte vagn därifrån och längst Råsundavägen mot Solna centrum. Pekade ut för henne vart jag bodde två år före hennes ankomst och tittade oss in en snabbis på Råsunda barnkläder samt Vingens återbruksaffär. Därefter gick vi längstmed Råsundastadions föredetta östra sida där butiken jag kämpade på med till en början låg. Tog en bild på det som i mina ögon såg ut som ett gravfält..

Tänkte på de stackars krakar som fått sin aska spridd därinne då på en älskad fotbollsplan nu under/mitt bland armeringsjärn och plattgjutningstjofräs vad det nu heter..

AIK ja, en förening återigen i blåsväder..

Medierna skriver att ett nytt medlemsmöte måste till, nuvarande styrelse ställer sina platser till förfogande..

Herregud vilken snurrande tokig cirkus det blivit av alltihop. Borde jag gå dit? Tokig som jag var stoppade jag ju in fyra tusen pengar rakt in i den föreningen mot ett livstidsmedlemskap. Pengar jag gärna hade velat löst in och använt till nåt betydligt roligare där sen när det gick som det gick. Men nä det gick såklart inte för sig…

En gång i tiden engagerade jag nämligen hela min kropp och själ, ja i stort sett all min vakna tid åt just AIK.

Jag offrade hälsan, flertalet vänner, massa tid med en älskad hund gick förlorad men oj vad jag samtidigt lärde mig mycket, jisses va många fina minnen jag fick med mig (en del horribelt obehagliga mardrömsframkallande också iofs) det blev totalt 5 helt snurriga spännande lärorika roliga och enormt sorgliga år. Många människomöten från den tiden glömmer jag aldrig…

Funderar lite såhär i efterhand på om jag hade bråkat och kämpat mer där i min begynnande karriär, dragit i trådar som dånkom i min väg, spritt ut reklam och verkligen satt bollar i rullning om jag då banne mig inte kanske ändå hade lyckats ro I hamn mitt spontant kreativa halvgalna projekt att starta ett AIK-parti där i kommunen med byggande av en EGENÄGD ARENA som viktigaste och egentligen enda punkt/mål

Var många spännande kreativa kul idéer jag kläckte men sällan fick möjlighet att seriöst få till. Det lovades en massa men blev aldrig nån tid över… Jo lite.. Blev ju en julkalender med hemma-hos-reportage hos dåvarande spelartrupp samt en knasig AIK-häcken tävling..

Slet iaf som ett djur från tidiga morgnar till sena kvällar. Jag offrade släktkontakter, kompisar och kärleksrelationer på vägen.

Men.. Lärde mig en dyrköpt läxa efter vägen. Det som i mitt hjärta var självklart och rätt visade sig vara en nagel i ögat på andra mindre seriöst engagerade ena där inom just AIK som ville sko sig själva under kamouflerade former.. Jag genomskådade mycket fulspel som pågick som absolut inte var i Isidors (grundarens) anda.

Har ni hört uttrycket ”smaka på sin egen medicin” skulle kunna skriva rätt långt om det här men måste ordna frukost åt barnen..

Är dubbla känslor jag känner runt AIK nuförtiden. Precis som där och då, för nu rätt många år sedan..

Borde stått på mig mer där i början men mörka hotfulla krafter är läskiga och lilla jag.. Nä, det är sorgligt som fanken när äkta eldsjälar inte fick knuffa i rätt riktning när vi ju ville.

Dock är nuvarande smutskastningskampanj lite väl hård i vissa riktningar kan jag tycka.

Ska bli intressant och se hur detta sopprecept verkar smaka när denna svartgula tornado blåst sig förbi för denna gång..

Jippi nu funkar det igen!!

fredag, 2. december 2016

Puh!

Som ni och jag märkt har servern legat nere.

Har hänt massor och ingenting.

Måste duka och sova tidigt då jag ska gå kurs imorgonbitti

Återkommer så snart jag hinner.

Det blåser visst rätt rejält kringom skallen på nån jag kände rätt nära där förr om åren..

Mm

Gissa vad jag…

tisdag, 29. november 2016

..har gemensamt med Melania Trump

Jo det ska jag be om att få tala om, vi 2 delar samma födelsedag.

På hennes 6-årsdag kejsarsnittades jag ut från mammas mage.

Så kan det gå, ibland…