rakapuckar

Förändringens vind blåser genom mitt hår..

Känslomässigt lär det bli en låååååååång helg

without comments

Fasen va magen är orolig. Tankarna fladdrar och jag andas sådär högt upp som man ju inte ska.. Försöker fejja på och inte nånstans i all oro ändå försöka tänka att det kommer lösa sig.

Snart 5 år sen jag blev mamma. Herreguuuusis va snabbt tiden går. Minns såväl de sista dagarnas långsamma nervösa väntan.. Samtalen med mamma min och oron över fosterrörelserna som knappt kändes av. Hon hade det ju himla trångt förstås..

Nu sitter hon här jämte mig, klokare än mig, vacker som bara den och helt helt underbar.

Att hon fyller år är såklart superkul. Minns ju själv hur pirrigt förväntansfull man kände sig.. Kan ju tyvärr inte ge henne allt hon önskar sig men några fina paket blir det allt. Har haft turen och kunnat fynda på loppis! Men det innebär ju också att farmor,farbror och farfar är i antågande..

Nu måste här stäääädas järnet. Plockas undan. Göras fint..

Sen vill hon ju ha barnkalas också såklart så nu måste datum planeras, inbjudningar skivas, gottepåsar till fiskdammen packas och innehållet till dom införskaffas och massa massa meeer…

Bra förvisso att ha nåt annat att fokusera på men.. Energin och glädjen försvann tyvärr rätt hårt IOM att försäkringskassan än en gång bestämt sig för att agera käppen som kommer stanna upp hela mitt hjul..

Det som inte dödar det härdar… heter det väl och tja, nä men såklart jag önskar det såg lite annorlunda ut såklart men inget ont som inte för något gott med sig..

Håll tummarna att nåt bra mirakel är påväg i min riktning. Kan behöva det!

Written by rakapuckar

september 23rd, 2017 at 11:09 f m

Nattpaniiiiik

without comments

Farligt är när man ligger ensam vaken och tänker igenom allt som hänt. Såklart det finns mycket fint, trevligt och bra också som jag känner mig enormt tacksam över men.. Liver har även bjudit på en hel del törnar och ja, tuffa vidriga övergrepp av olika slag.

Jag har helt valt bort droger, mediciner och alkohol som bedövande hjälpmedel och istället överlevt tackvare osunda relationer till mat, godis, arbete,träning och destruktiva umgängen och förhållanden..

I grundernas grund försöker jag kämpa mig framåt och så ofta jag förmår hitta positiva strängar att klinka mig fram på. Jag må snubbla och faktiskt ha en del otur men herregud trots starka impulser har jag stångat tillbaka och inte aktivt försökt nåt riktigt jättedumt och oåterkalleligt än.. Men är själaskör och negativa besked, krossad planering tillsammans med nån (psykdoktorn)jag på få möten tvingats börja lita på gör att jag helt stannar upp och ifrågasätter vitsen att ens försöka mer.. Hur lite är mitt liv egentligen värt? Vad jag bråkar och slår mig blodig för och kämpar om är ju en summa på drygt Max 4 tusen totalt..

Sen är jag även medveten om att terapin där kostar att bedriva men jag kommer ju bidra till feedback och förädling av själva modellen. Åååh.. Känner sån enorm frustration men utifrån vad man dagligen kan läsa i medierna så får jättejättemånga avslag just nu. Kan ju va nåt deras chefer gått ut med om att det ska till i hopp om att folk ska vara för sjuka för att orka slåss för sin rätt..

Jag VET att jag är påväg i rätt riktning. Eller att jag var det..

Inatt öpppnade jag ytterdörren sen gick jag ut och vankade planlöst omkring. Mötte en del skummisar, sådana som kryper sig fram när mörkret kommer.. Var både rädd och uppgiven. Tårarna dom forsade och med blicken vänd uppemot himlen vädjade jag till mina änglaföräldrar om att ge mig styrka att hålla ut, kämpa mig igenom detta också..

Såg en bil komma farandes i en jäklade hög hastighet. Impulsen blixtrade förbi inom mig att jag bara var ett kliv ifrån en återförening med såå saknade pappa och mamma.. Men mina barn behöver mig kvar.. Jag behöver dom… Herregud benen vek sig där jag stod på trottoaren precis utanför, ja mittemot grannens hus. Herregud om jag nollat mig där och blundandes stigit rätt ut i gatan *ryser*

Var tvungen sätta mig en stund i blöta gräset och djupandas innan jag förmådde mig gå in igen.

Ska jobba idag och en del av mig känner att jag kommer svimma. Noll och och ingen sömn i kroppen är inte att rekommendera. Kan dock inte vara så taskig och sätta chefen i klistret nu då vi redan är en kvinna kort idag. Kan inte heller riskera detta extrajobb som faktiskt normala dagar, görmig gott och tar mig framåt i rätt riktning.. Nä jag får gå dit, le och kvittra på sådär som jag brukar även om jag inombords känner mig totaldränerad på livslust och ja,lust till nåt alls längre som läget är..

Written by rakapuckar

september 22nd, 2017 at 7:12 f m

….

without comments

Pappan kom hem. Satte sin kostymklädda kropp i soffan och småsnacka lite med barna. Plötsligt upptäcker han mina rödgråtna ögon och min ofrivilligt ledset darrande underläpp. Förklarar kort läget men han orkar väl inte ta in.

Värmde en tallrik köttfärsås o spagetti till honom. Själv får jag inte ner nåt alls.

Må nån form av under ske.. Det här känns allt annat än bra.

Written by rakapuckar

september 21st, 2017 at 7:57 e m

Älskade Berit och Håkan

without comments

Ni förstår nog inte hur otroligt perfekt tajming ert helt underbart gulliga fina sååååå uppskattade nostalgi-godispaket damp ner här hos mig… Herregud jag var nyss så knäckt och själsligt nerbruten att fy ändå..

Igår missade jag ert samtal från försäkringskassedamen. Stod i duschen just då hon ringde och fräscha opp mig inför jobbet. Ringe direkt tillbaka och möttes då av en telefonsvarare…

Nu i eftermiddag ringde hon tillbaka till mig med ett skarpt tonfall i rösten och lät okänsligt meddela att mitt läkarintyg om deltidssjukskrivning inte godkändes och att jag skulle få avslag. Har väl dumt nog hållit masken lite hårt och inte förmått blotta mig totalt ytterligare en vända där på psykiatriska kliniken utan bara såpass att jag lyckats få in mig på en kbt-grupp. Läkaren har inte ordagrant formulerat skrivit in att jag äter och kräks för att inte agera på självmordsimpulser som kommer dundrandes i själen helt med ojämna intervaller. Fan jag är ju så sakteliga på gång nu. Allt går åt rätt håll och jag tycker ju jag faktiskt är ganska duktig ändå som trots all sorg,ångest,mindrevärdeskänslor och självförakt ändå försöker och kämpar.

Jag hade ju som mål att successivt kravla mig tillbaka nu här under hösten men så kom hon nu då farandes med sin hårda käftsmäll. Jag är skör men ändå stark. Jag vill inte tappa fotfästet och svika mina barn sådär som pappa svek mig..

Är helt förkrossad och tappa precis all lust att ens försöka.

Direkt vi la på så ringde jag kliniken och bad att min läkare skulle ringa mig så snart han kan. Har ju en tid hos honom först om 6 veckor men det är ju på tok för länge dit.

Att blotta upp och erkänna sina inre jagande demoner, att.. nä jag.. Det gör så ont.. Med tanke på att deltidsjukpenningen grundar sig på skitlågt uttagen lägstanivådagarsföräldrapenning så är det ju ingen stor summa egentligen. Jo för mig är den enorm men för andra smartare människor som inte gått i dumma kvinnofällor är den löjligt liten. Blir då ledsen när jag hör andra mammor ojja sig över hur lite dom får ut när en annan inte ens får en tredjedel.. närmare än fjärdedel.

Såklart jag också gärna hade velat gå och shoppa nya kläder stup i minut åt mina barn istället för å rota runt och jaga loppisfynd eller traderaklipp men nu.. nu ser inte mina förutsättningar riktigt ut så.

Jag försöker ge töserna desto mer uppmärksamhet,kärlek och kramar istället. Men..

Nä, jag håller verkligen på att gå sönder totalt. Jag lever i en vaken mardröm där jag aldrig räcker till. Fick för flera år sedan en bok som hette något i stil med ”Sluta älta” och visst kanske det kan upplevas som att det är vad jag gör men herreguuud jag rår inte för de smärtor min kropp memorerat kvar i sig från sinnesjuuuuukt unga år. Den där inre tryggheten alla människor borde ha rätt till den har jag i princip aldrig haft eller känt. Jag borde kanske bara godnatta mig själv för gott?! Denna evinnerliga kamp, detta förbannade själamanglande är så frustrerande och jobbigt att jag har nog fasen inte ork,styrka och kraft nog att…

Precis när jag grinar som allra mest så öppnarjag detta fiiiina paket från dessa ljuvliga snälla fina godhjärtade och sååå underbara människor.

I paketet i fråga ligger 5 magiska nostalgitablettaskar och en liten Nickelbox. Bestämde mig nu direkt när jag såg alla fin-pastiller för att dom ska få bli magi-laddade med välbehövlig energi att ta till när jag behöver det som mest?

Tack tack tack fiiiina ni från djupet av mitt brustna skälvande sargade och trötta hjärta!!

Håll tummarna att allt kommer lösa sig på ett bra sätt..

Kram

Written by rakapuckar

september 21st, 2017 at 2:26 e m

Visste ni…

without comments

Att det har forskats fram att citrusfrukter och banan kan kicka igång vedervärdig migrän hos folk!!

Skulle i just mitt fall där igår mycket väl kunna vara det som låg bakom. För oj vad jag mumsade i mig clementiner på förmiddagen, 3 st på raken och 1 banan..

I söndags där på jobbet så hade Icahandlarna hyrt in sig för att fira 100 år. Där var en gigantisk uppblåst hinderbana, bilar barnen fick provköra, ansiktsmåla sig, köra o klappa ponnysar, hopptält, morotsstapling och ett gigantiskt bord uppdukat med gratis äpplen,päron,bananer och superdupergooooda clementiner.

Eftersom det kom jättelite folk så fick man plocka med sig hem av frukten som blev kvar och eftersom både jag och barnen ääääälskar fruktsallad så fyllde jag en halv Icapåse ungefär.

Detta var INNAN jag visste vad denna fruktfrossa kunde ställa till med..

Trodde för en stund att jag höll på lämna in helt. Blev faktiskt ganska rädd.. Bena vek sig då jag stod och hängde tvätt. Alltså huvudvärken (den normaljävliga) kom redan på förmiddagen men då drack jag 2,5 glas med vatten i hopp om att det var för litet vätskeintag som låg bakom..

Tjena mittbena heller…

Kallsvettades järnet, halva huvet höll på krascha sönder, illamåendet dansade kring i kroppen på mig och tillslut spydde jag om och om och om igen.. Ljud,ljus och dofter blev mina värsta fiender..

Ringe å grät till barnens far som snabbade sig hem. Sa han. Men det tog en eeeeevighet.

Lilljäntan min förstod allvaret å lade en mjuk filt över mig, inte vilken filt som helst utan hennes fina fina med hästarna på. Sen strök hon mig på kinden och klappa lätt bakpå ryggen och sa ”Det blir bra mamma..” Åååh va rart!!!

Försökte förklara att snart är mamma som vanligt igen men alltså jag har nog aldrig mått jävligare någonsin..

Tack gode Gud kom deras far och koka makaroner å stekte upp korven jag köpt hem. Men Ujujuj va irriterad o tvär han va. Minstingen grät och jag försökte få honom förstå att hon ju va skärrad över att jag va så konstig. Blev lite osams och tillslut tog jag Lilian i famnen och somna med henne ett par timmar..

Vakna upp runt midnatt av att hela rummets alla väggar åkte karusell.. Huvet värkte så tårarna pressades ut per automatik.. Försökte dricka men då spydde jag igen..

Genomled natten och tänkte som så barna får va hemma med mig idag, klarar inte av att gå och lämna dom.. Nähä men då skulle pappan deras ta dit dom. Kämpade mig upp och leta fram kläder, borstade deras hår och försökte hitta favvonallen så liten.. Sen vinkade jag hejdå och stupa isäng. Vakna för en stund sen och mår lite lite bättre..

Nä nå fruktfrossa blir det då aldrig mer för mig.

Inte värt’et

Läs här: http://www.expressen.se/sport/trav/storforlust-for-solvalla-gar-tio-miljoner-back/

Written by rakapuckar

september 19th, 2017 at 12:30 e m

Skallebank ajaj

without comments

Om man har skitont på mest på ena sidan äre migrän då? -Aaaaj

Written by rakapuckar

september 18th, 2017 at 5:19 e m

Sleeping beauty – not

without comments

Låg inatt och fick mig en liten fnissattack då jag kom att tänka på det faktum hur upphackat och tokigt jag sover – oooom jag sover..

Det sägs ju att just sömn är den allra viktigaste komponenten för att bevara och förädla skönhet och så vidarevärst mycket sådan har det ju dessvärre inte blivit under årens lopp…

Kanske därför att förfallet gått så nedrans snabbt?

Tänk er då om jag hade sovit sådär som man egentligen borde Ujujuj vilken rackarns skönhet jag då skulle varit haha

Nu är klockan en stund innan 8. Igår va jag och småbrudarna mina iväg en sväng på loppis och brände där en heeeel hundralapp men jädrar i min lilla låda vilka trevliga fynd vi gjorde. Mest barnplagg men även en fin helt ny vit bondelidkofta till mig och en supersnygg grönglittrig lite tjockare virknål perfekt för ett barn att lära sig med. Blev även en trollerilåda, ett plastslott, tre par örhängen, tre trafikböcker förbarn och ett bamse yatzy. Sen två nallar en gullig kvinna envisades med att vilja få ge dom alldeles gratis(fast åååh egentligen har dom redan ett mindre berg, dels mina alla gamla sen dom dom själva fått) Alla mjukdjur har ju sin egna lilla historia och för mig är det ju så nedrans svårt att kunna med och slänga nåt man fått..

Får nog bli loppis ihop för vår del också med barna delaktiga sen om nåt år eller två när dom blivit lite större. Men självklart ska jag spara kvar en hel del till deras framtida barn jag såklart hemligen hoppas på att dom kommer få där sen i framtiden nångång. För nog är det rätt trevligt ändå att då och då få plocka fram nåt fint från just min egen barndom..

Är du också en s,K nostalgiker eller föredrar du bara nytt och modernt?

Idag ska jag iväg och jobba ett par timmar. Känns både kul och jobbigt på samma gång. Men man får ju en slant för besväret så det är det ju värt. Hoppas ni som råkar in och läsa här får er en toppenavslutning på denna vecka.

Kramelikram från hon som nog skulle varit skitsnygg om hon bara sov lite oftare och då gärna lite längre också..

Written by rakapuckar

september 17th, 2017 at 8:13 f m

Hahaha guuuuulle dej

without comments

Jag är ibland fullständigt hopplös. Att det finns kommentarer ni ibland är gulliga och lämnar efter er är något jag typ för jämnan glömmer bort att kolla av. Skämmes på mig…

Ibland kan detta mynna ut i att man bokstavligen trillar av stolen precis nyss då jag knapprade mig in till ljuvliga superbloggerskan toyouzen och där möts av.. ja, både ros och ris (som i våran trädgård typ hihi) på en och samma gång.

En fika är vad det handlar om och nog fasen borde MSN ju kunna styra till en sån på nåt vis. Förlåååt!

Är bara lite i chock för tillfället. Världens godaste finaste svarta labradortik tillika grannens hund så go har plötsligt bara gått bort. Sen har dotra min blivit slagen på förskolan av två andra ungar och jävlariminlillalådda va chockad jag blev när jag fick höra om detta. Direkt kontaktade jag pedagogerna Tänker ge dom en chans att styra upp och rätta till detta obehagliga i annat fall vet jag vart båda desssa barns mammor bor.. Nä må vi nu då hoppas att dessa urbota dumheter aldrig upprepas nåt mer..

Vidare så ska det skäras i mig litegrann här framöver om ett tag. Ryser av bara tanken men va tusan.. lika bra..

Nu måste jag trolla ihop nåt ätbart av det lilla vi har hemma. Håll tummarna att jag lyckas och förlåt du föredetta Karmarit nu får jag skärpa till mej..

Trevlig kväll på er

Written by rakapuckar

september 14th, 2017 at 4:19 e m

Alla ordnar det så himla bra för sig jämt

without comments

Jag är verkligen både född i farstun och sen tappad bakomven vagn..

Måste steppa upp och in på allvar i en match där jag än inte riktigt lyckats lista ut spelet..

Mår jätteskumt i kroppen. Är som att den lägger av, slutar funka, bråkar med mig och allmänt bara krånglar på massa plan.

Imorgon ska jag träffa en hjärnskrynklarexpert igen och dan efter kolla opp otäcka prickar som ändrat form och färg.

Sen jobba på och försöka få igång glädje och energi igen.

Barnas förskola ska byggas om och snart ska dom lämnas mycket krångligare till och betydligt längre bort.. Åååh.. Att boka kunder via telefon är jag horribelt uruslig och katastrofsämst på. Passar mig inte alls men måste väl fortsätta och försöka ett tag till..

Önskar så innerligt alldeles att hjärnan min ska kläcka fram nåt utomordentligt förträffligt bra som går att göra bra kul intressant business med. Eller att jag ska vinna en bra slant nånstans..

Går inte ens på knäna utan mer på smalbenen hur fanken det nu är möjligt. Åååh..

Sååå avis på mamman till min stora tjejs kompisar. Familjen där åker snart till Thailand i 3 hela veckor.. Sen har hon ordnat till det så rackarns bra på jobbet sitt och där går det mesta i rätt riktning. Självklart TOKGLAD för deras skull men behöver in i lite flyt jag också..

Funtar på att försöka diciplinera igång träning på allvar..
Kroppen skulle på sikt verkligen behöva det..

Nä nu ska jag böla en skvätt sen spotta i näven och därefter försöka knyta den.. Kan inte ge opp nu..

Written by rakapuckar

september 11th, 2017 at 9:09 e m

Orkanen alla snackar om

without comments

Nu harden varit så på tapeten i flera jättemåååånga dagar att iallafall jag precis hunnit tappa intresset för den nu lagom till när den drar in på allvar där i Amerikat.

Folk flyr hals över huvud, bensinen tar slut, vattendunkarna likaså..

Golfaren Stenson flög iväg men Annica Sörenstam, även hon världsstjärna inom samma tråkiga sport hon stanna kvar hemmavid. Parnevikarna är lite utspridda här och var på trygga platser och norrländske superentreprenören herr Karlsson som verkar ha lika många liv som en katt (är ju en knippe hjärtinfarkter han klarat) han struntade i rara frun Susannes rädsla och bestämde att dom blir minsann kvar hemma.

Sånt har tidningarna berättat om i flera dar nu och om hur brett det tokblåsiga framdragande området är. Sen plötsligt nu så har orkanrackarn bytt riktning och nu är det inte längre fullt så farligt där över Miami osv..

Alltså.. Kan man inte bara få bilder snart istället på avbruten Palm där på Parneviks privata strandremsa och större partier kala fält runt poolen deras där dom blåfärgade små dåligditlimmade mosaikrutorna slitits loss och flugit all världens väg..

Idag ska jag jobba på loppis! Känns pirrigt. Håll tummarna för att vi säljer på bra..

Kram allihop och såklart jag inte önskar folk total förödelse men lite blåstförstörelse på egendom kan dom väl få när dom ändå åkt hemifrån för dyra flygbiljettspengarbå allt ;) Ja,så dom inte evakuerat iväg sig helt i onödan menar jag

Written by rakapuckar

september 10th, 2017 at 7:40 f m